Sagolikt

Precis nyss, påväg hem, fick jag en sådan där sagolik stund. Promenerade från tunnelbanan. Gatlycktorna var släckta. Ljuset och värmen från lägenheterna lyste upp gångvägen. Snön låg tung på trädgrenarna. Stjärnorna lyste klart och månen var näst intill full. Luften var stilla och alldeles lagom kall. De jag mötte hälsade och log. Allt kändes perfekt.