2 km i vattnet

Idag var jag på föreläsning i Eskilstuna. Det var skoj o träffa folket, babbla och ha det bra. Själva föreläsningen var väl ok till största delen. Det mesta hon sa hade man dock kunnat komma på själv och tråkigt nog känns det inte som att det är så mycket att bita i (än så länge, tentan verkar däremot omöjlig). Sista halvtimman av föreläsningen var till mitt stora förtret ren föräldrarådgivning. Hur kan sådan vara obligatorisk när man inte ens har barn??? GRRRR. Som tur var satt jag längst bak och brevid skojsiga T. Lajjade o skrev massa dåliga skämt på servetter. Måste säga att T är mycket najs. Lajjar en hel del o är så där härligt spontan. Han gör livet lite roligare och idag höll han på o få en puss. Så här gick det till:

(T): Tack!
(Jag): Vaddå tack? Det var ju jag som drack upp ditt kaffe...? Tack för vaddå?
(T): Tack för att du finns.

Efter detta blev jag helt rörd. Dessa ord och sen dessutom på skånska! Denna underbara dialekt som låter som ett rullande garnnystan. Blev alldeles till mej och pussen var där inte långt borta (hade ju dock kanske varit lite olämpligt mitt på föreläsningen). Blev istället en liten halv omfamning sådär från sidan o så. Hade ju absolut kunnat tänka mej en dejt med denna man. Särskilt eftersom han ser riktigt bra ut och är väldigt omtänksam. En liten hindrande detalj är dock att han är homosexuell.

Förövrigt så har jag idag simmat två kilometer. Tycker faktiskt att jag nästan borde få medalj eller åtminstone en guldstjärna. Hmm. Hoppas belöningen visar sig i midjeomfånget så jag kommer i klänningen...