Jag ser det snöar...

det var ju roligt tjho! :o)
Tyckte i alla fall jag. Jag stod på perrongen i Eskilstuna o vänta på tåget o såg dom små dalande flingorna. Efter glädjerop o glädjedans instämd även av kursvännen C. stod vi där o njöt o drömde om en vit vinter. Resten av folket verkade överlyckliga när tåget äntligen kom o pustade ut när d väl kommit in o såg snön på ett säkert avstånd sittandes i värmen. Själv funderade jag på om pulkaåkning i vår magnifika backe skulle vara möjlig framåt nattkvisten. (Vilket ju det dessvärre inte blev). Jag fattar inte vad som har hänt med all lajjighet, o ja kanske barnslighet?!? Vart är alla som ser fram emot en natt i pulkabacken eller vid linbanan? Någon mer måste det väl finnas? Eller???