Nej, jag är varken kär eller full

Så här var min jobbkväll:


Kollega N: oj oj oj. Du e verkligen GLAD.

Jag: Jajamensan!



Lite senare.



Kollega H: Har du hittat mannen?

Jag: nej, jag har ju inte det...

Kollega H: Man kan nästan tro det, du e ju så väldanes uppåt alltså!


Ännu lite senare.


Kollega N: Camilla. Är du full?

Jag (aningen bestört): Nämen kära någon det är klart att jag inte e full!

Kollega N: Jaha du är kär!?!

Jag: inte i någon specifik...


Ännu ännu lite senare.


Kollega D: Vad händer egentligen därinne? Man blir ju så nyfiken när du kommer leendes hela tiden.

Jag: Ärligt talat är dom alla ganska tråkiga.

Kollega D: Men vad har hänt då?

Jag: Hänt? ja... ja... inget särskilt...


Ännu ännu ännu lite senare.


Kollega L: Jag har nog aldrig sett dej på något annat sätt än glad, men så här glad, varför?

Jag: ja... jo men alltså livet e ... en fest.



Ännu ännu ännu ännu lite senare.



Kollega H: Jo men kom igen nu, vem e d? han den blonda?

Jag: nej. Jag är inte kär, inte i någon som jag träffat iallafall. Och jag är inte full. Jag bara är som jag är. Och idag är jag extra glad!