Vart e din man? ja nog e d inte t-bane mannen iaf.

Idag har jag jobbat. Min lilla tjej somnade tidigt i min famn. Ibland så som idag vill man hålla kvar dem små lite för länge liksom, i famnen. Bara för o få den där speciella närheten. Hur som helst medan tjejen sov så gjorde jag o grabben pannkakor. Mycket bra gick det o kul hade vi. När vi står där o busar o lagar mat så säger han plötsligt:
Var e din man?
Vad svarar man på det... när man själv undrar kolosalt mycket över just det. Hur som helst så svara jag precis så, att jag inte visste men att jag gärna ville veta. Han var mycket nyfiken på varför inte jag hade någon att vara kär i ... ja... vem undrar inte.

På tal om det kan jag ju i alla fall utesluta en mer en tidigare. Var nämligen på en dejt här om dagen. Ja, faktiskt en dejt. Inte illa. Eller jo, den var ju dessvärre riktigt illa. Efter diverse uppskjutningar och förseningar från både hans o min sida så träffades vi tillslut för o ta en fika. Det är ju alltid trevligt o snacka med nya människor o för att börja med det positiva så var diskussionerna verkligen bra och intressanta. Eftersom vi i princip inte var lika på en enda sak, förutom att vi båda gillade rödvin, så blev det en hel del diskussioner. Och jag tycker ju om att diskutera men det kändes bara som om att vi inte kom framåt i diskussionerna utan bara blev kvar i varenda en. Efter multipla komplimanger och 35 minuter så tackade jag för mej. Varpå han frågar vilken sida på sängen jag föredrar att sova på. Jag kunde inte hålla mej för skratt, sättet han sa allt på var så märkligt liksom. Sakerna i sig var ganska gulliga men det blev bara så fel. Men om jag inte träffat han hade jag inte vetat att det inte var han som skulle bli min man.