Varje minut är speciell. På ett eller annat sätt.

tisdag, februari 14, 2006

Tack Danne!

Vid halv två ringde Sara mej mer eller mindre exalterad och fråga när jag skulle komma hem eftersom någon var tvugen att vara hemma när budet med Joes blommor skulle komma. Joes blommor?!???!!!! Sara o jag hann ses en stund här hemma när jag kom hem innan hon skulle iväg. Spralliga av nyfikenhet försökte vi lista ut vem som skickat blommorna. Jag har rusat till dörren varje gång jag hört porten slå igen på bottenplan. Vid halv fem ringer en kvinna och berättar att vi ska få blommor imorgon. WOW! Vad är detta?! Fem plingar det på dörren o en äldre herre frågar om vi väntar blommor. JAAA!!! Vips plocka han fram värsta buketten. Nyfiken som bara den försökte jag kolla om det stod någon avsändare utanpå pappret. Nä........ vänta.... vänta.... vänta.... inte öppna Joe´s blommor.... vid kvart i sju kom äntligen Joe. Jag var sååååå nyfiken. Kunde inte alls hålla mej. Tänkte att någon man äntligen tagit sej i kragen o bestämt sej för att uppvakta!! Joe öppnade självklart MYCKET långsamt! Visade sej vara till oss alla tre. Från Daniel! Daniel i Afrikaland! Oj! Hur har han kunnat... helt otroligt. Ögonen mina vattnades lite mer än vanligt. Hur gulligt är inte det. Buketten står nu här på vardagsrums bordet och är helt fascinerande vacker. Tack Danne!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida