Varje minut är speciell. På ett eller annat sätt.

onsdag, oktober 10, 2007

Moahaha

Alla anställda på stället där jag jobbar finns på kort. Dels på arbetsplatsen och sedan på hemsidan. Vi är totalt dryga hundra anställda inom företaget och ett av nöjena folk verkar ha är att studera alla nyanställda. Fantastiskt tycker jag, jag är ju oxå nyfiken som bara den! Nu har jag bara ett litet problem. Kortet som togs på mej togs efter att jag jobbat två 24 h pass efter varandra med bara en natt hemma. Har ju sovande natt på jobbet, men så många timmars sova blir det inte. Iaf blev det inte det då, var ju mina första nätter oxå iofs så kanske beror på det. Jaja, hur som helst så ser jag helt bedrövlig ut på kortet. Illa nog att alla kollegor lär bli redigt bortskrämda men värst är nog anhöriga till brukarna. Jag skulle aldirg lämna någon anhörig till någon som såg ut så som jag gör på kortet om jag först inte hade kollat mej för att hon är reko. Håret är på ända, sminket sedan dagen innan och jag gör en grimas som kan liknas vid minen som de som precis har sniffat upp något genom näsan gör. ILLA! Vad göra?

lördag, oktober 06, 2007

Mika

En av de artister som jag lyssnar som mest på är Mika. Han sprudlar av glädje och hans skiva har gett mej fantastiskt mycket glädje! Och nu kommer han till Sverige! Självklart ska jag ( & S) stå där o njuta i fulla drag! Lovly!!!

Kräftskiva utan kräftor

Om några minuter är jag påväg mot en stuga i skogen. Det blir återträff med pluggkompisar. Självfallet är bortfallet stort men vi är några tappra själar som ska umgås i ett dygn i en sommarstuga utanför Norrtälje. Mycket spännande ska det bli! Kräftskiva är kvällens tema, för mej blir det dock inga kräftor. Enligt mej är de gigantiskt överskattade, mest bara besvärliga kladdiga och svårätna! För att inte tala om konsistensen!

fredag, oktober 05, 2007

om att få sej ett nyp...

Jag hänger i affären där han jobbar ibland, där har jag handlat allt som jag rimligen kan. spenderat mina pengar om o om igen. Det är så hårt så svårt .... tralala tralalalala (=han jobbar i affär - Lena PH (om det inte framgick)).

Ägaren till affären där jag handlar är en trevlig prick. Han är pratglad och bjuder gärna på ett skratt, jag trivs med vår relation, det vill säga affärsägare - kund. Det finns dock något jag inte trivs med. Och det är att han NYPER MEJ I KINDEN. Ärligt tala fattar jag inte av vilken anledning man får för sej att nypa någon i kinden?

torsdag, oktober 04, 2007

the Kattpar

I närheten av ett av mina jobb bor the Kattpar. Det är två människor, en man & en kvinna på ena vardera 60 år sisådär. När vi ses småpratar vi alltid en gnutta. Inget märkvärdigt men oj så betydelsefullt! Vanligen är de ute och ropar på någon av sina katter, där av smeknamnet, eller tar sina hälsopromenader när vi stöter på varandra. De är så fina med varandra och alltid får vi lite leenden och skratt när vi byter de där små orden. Är riktigt fascinerad över det hela. Att ett par människor som man egentligen inte känner kan ge en så mycket energi på så kort stund. Fantastiskt!